Never lose yourself

God kväll på er allihopa, ensam i min stol.

Resan hem gick bra, dock vart jag så åksjuk sista vägen så jag trodde jag skulle spy ner hela vagnen.

När jag kom hem fick jag sån jäkla go kram av Alwin, som jag har saknat honom och alla i familjen.

Det var väldigt jobbigt att lämna Oskarshamn.

Det var svårt att hålla tillbaka gråtet när jag och Andreas kysstes och kramades hejdå.

Nästan så att jag börjar gråta nu när jag skriver detta, jättejobbigt!

Varför skulle det vara så svårt idag?

När jag i alla fall hade hoppat på tåget, fått gulliga sms från älskling så brast det helt.

Hoppas ingen såg, för jag tycker inte om att gråta offentligt och jag brukar annars inte gråta.

Torkade bort tårarna och klistrade på ett fejk smile som knappt fungerade när tjejen kom som jag skulle köpa biljett av. Tror hon såg på mig att jag var ledsen, var nog glansig i ögonen.